Fria Val är jättebra! Inom vård, omsorg, skola och vad gäller arbete, föräldrapenning, boende och allt annat.
Problemet är bara att fria val inte existerar så länge alla inte har likvärdiga förutsättningar.
Att mitt barn med Down's Syndrom får gå i särskola, med fler lärare och taxi till och från kan de flesta acceptera.
Svårare verkar det vara att inse att möjligheten att välja städhjälp i stället för deltid inte existerar, om en inte har råd att avvara pengarna i väntan på skatteavdraget. Detsamma för läxhjälp. Eller att en familj som saknar bil inte kan välja den bättre skolan längre bort för sina barn, om de inte beviljas särskild skolskjuts.
ROT är endast till nytta för de som äger sitt boende, och alla dessa jobbskatteavdrag förutsätter ju att det finns en arbetsinkomst att skatta för.
Många sjuka lägger allt som blir över på läkarbesök, medicin och hjälpmedel. Det blir mycket pengar, innan en når upp till fribelopp och liknande. Detta är nog svårt att förstå för någon som aldrig tvingats boka om en läkartid för att de inte har råd med egenavgiften innan den 20:e/25:e.
Att "välja" boende borde väl vara uppenbart något som inte är alla förunnat. Långt ifrån alla får lån, och för billösa i de billigaste bostadsområdena äter kostnaden för busskort upp en stor del av månadsinkomsten. Livet begränsas också till att spenderas i hemmet, om en inte har råd med resorna till fritidsaktiviteter och liknande.
Det finns många fler exempel, och ändå kan det vara svårt att lyfta blicken från sin egen situation och se att inte alla har bil, jaccuzzi eller sommarstuga. Alla kan inte bara gå och köpa den där tröjan eller cykeln som barnen behöver. Tråkmånsen på jobbet som aldrig följer med på festerna, kanske helt enkelt inte har råd med finkläder och krogmat. Och värstingen som skolkar från gympan kanske helt enkelt saknar gympakläder och skor.
Valfrihet Ja Tack! Men då ska den gälla för alla!
